Djungelmuck nästa!

Just nu är Larsson hemma på bondpermis. Eller egentligen inte. Vi i vår pluton har bara helt out of the blue fått en veckas ledigt. Vilket är riktigt skönt. Och oväntat. Men det är mycket som ska hinnas med denna vecka, MÅNGA som ska hinnas med. I vilket fall så känns det skönt att man inte är bortglömd än här hemma. Inte riktigt än iallafall. Ehe.

Tillbaka igen i Kalle-Krona efter detta lilla break är det sedan dags igen att fortsätta försvara landet. Vi asvlutar vår Grundutbildnings-tid med lite träning i att rädda liv, och sedan DJUNGELMUCK. Och det mest viktiga och intressanta i detta är självklart djungelmucken. Vi ska tacka av de befäl som utbildat oss under GSUn, genom att bjuda på lite spex och drinkar. Eller kanske till och med mycket spex och drinkar. Därav ordet Djungelmuck antar jag. Vem vet hur vilt det kommer att bli?

Till detta har plutonen avsatt ett Tarzan-Team, eller som ni civila kanske vill kalla det, en festkommitté. (Men det ordetär ju sååå mycket tråkigare, inte sant?) Just nu lutar det enligt Tarzan-Teamet åt att paintball kommer att inleda kvällen. Och hantera vapen har vi verkligen fått träning i. Så det kommer nog att bli en ganska jämn kamp där. Vi har så otroligt bra anda i vår pluton, att det antagligen kommer att bli roligt vad vi än gör. Jag är verkligen glad att jag hamnat med dessa människor, i och med att man verkligen lever inpå varandra. Men trots detta går vi glatt upp i att spendera ännu mer tid med varann. Go, Första Pluton!

Trots allt roligt som väntar så är jag trots allt väldigt tacksam att vara hemma. Jag har en otroligt känsla av home-coming när jag vandrar på gatorna här i Hjo. Kombinerat med vårsolen är detta bara plain underbart. Hic Jacet Otium. Här vilar friden. (Och jag tog faktiskt Wikipedias version på översättningen, så därför MÅSTE ju den vara mest sann. För alla vet ju att Wikipedia är den mest tillförlitliga källan there is.)

Resumé av en alldeles för intensiv tid

Allright. Kan börja med att förklara min lååånga bortavaro. Jag har helt enkelt inte haft varken tid eller möjlighet att komma åt en dator. Har haft extrem tidsbrist och sömnbrist. Ofta i kombo. Men ändå. Här ska man härdas på både längden och tvären minsann!

Dessa två veckor har varit intensiva som skrutt, men otroligt roliga. Jag bor ett super-nice logement med 5 underbara logements-kompisar. Resten av plutonen är också Nice. Med stort N.
Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för detta.

Just nu håller vi på med vår grundutbildning, det vill säga vår Grund-Sjömans-Utbildning. Detta innefattar allt från knop-knytning till vandring med full stridspackning i snömodd. Och detta är bara ett smakprov. Jag har avfyrat mina första skott med ett grymt vapen, och förvånade mig själv med att faktiskt skjuta och inte missa måltavlan. Dock, så stendog mannen på pappers-planschen ganska så rejält. Han hette Gunnar. Men jag sörjde honom inte särskilt länge.

Det värsta hittills är faktiskt kläd-etiketten och stressen mellan övningarna. Låt mig förklara; kläd-etiketten kräver att man har på sig ett visst antal specifika plagg, i en mycket viss ordning. Tröjan instoppad där, och alla knappar knäppta där. Denna ordning får inte rubbas. Nåde den som inte är snygg och prydlig. "Studs och Puts" är led-orden. Vilket i och för sig är snyggt som attan, men det tar tid att försöka bli sådär militäriskt korrekt!

Det blir nog bättre. Får man hoppas... Ehe.
Jag vill få ner så mycket mer, men som sagt - tidsbristen är trängande.
Lovar att återkomma med mer smått och gott så småningom. Ge inte upp hoppet!

Slut på första permissionen, and away I go again. Over and Out.

24timmars-gränsen

Om 24 timmar kommer jag att vara incheckad och klar. Bokstavligen talat. Packningen är planerad att ske när som helst, men har inte riktigt kommit igång än. Ehe.
Sånt som snurrar just nu i mitt huvud är: "Hur många trosor bör man ha med sig?", eller "Är min necessär för tjejig för livet i det militära?"
Livets svåra frågor detta.

Ska gå och ta ett par lugnande nu. Ses imorgon. (if I've got the time. And a computer.)

Pilot - Det Episka Första Inlägget

Så det är här det startar. Det är endast en dag kvar till Den Stora Dagen och förberedelserna är i full gång. Nu existerar jag i den virtuella världen fullt ut.

Jag har skapat denna blogg för att kunna dokumentera min värnplikt - helt enkelt för att jag aldrig vill glömma denna tid i mitt liv. Oavsett om det kommer att vara a pain in the ass, eller helt underbart. Antagligen både och. Mitt inryck är måndagen den 18 januari, och sedan förändras mitt liv antagligen dramatiskt. På ett eller annat sätt.

Om 36 timmar kommer jag att tillhöra Staten.
Over and Out.